Den värsta dagen i mitt liv

Måndagen den 12 november var min första dag på vårdcentralen. Den började väldigt bra, jag blev introducerad för alla och fick prova på massor. Men när jag satt med på ett patientsamtal kom en sjuksköterska och kallade ut mig och sa "de har ringt efter dig, din häst är sjuk". Jag hämtade min mobil och såg att jag hade fullt med missade samtal från de andra i stallet. Sen gick allting fort och paniken kom. Jag fick tag på dem och de sa att distriktsveterinären var på väg ut. Han var väldigt dålig, hade hittats rullande i hagen runt lunchtid, kraftigt smärtpåverkad. Dränkt i svett, vatten och lera. Min medryttare Carro hämtade upp mig i Malmö och vi körde mot stallet.

I bilen fick jag samtal från stallet om uppdatering och distriktsveterinären fick prata. Hon sa något i stil med "din häst är jättesjuk, jag har gett honom kramplösande och full dos smärtstillande, men de har inte tillräcklig effekt. Jag känner att tarmarna ligger fel men inte hur, enda alternativet är en buköppning". Då brast allt och jag insåg hur allvarligt det var. Jag ringde mamma, vi kom överens om att Effect skulle få genomgå en operation om han hade en god prognos att överleva.

När vi kom fram hade en i stallet redan kört för att hämta sin transport och flera andra samt veterinären stod med Effect, kämpade för att han skulle stå på benen medan veterinären drog ut vätska från magsäcken med en sond. Han hade så ont. Så fruktansvärt ont. Efter diskussioner om Effects prognos beslutade jag att vi skulle köra till djursjukhuset i Helsingborg för ordentlig bedömning och eventuell buköppning.

Resan dit är egentligen inte lång, men det kändes som att den tog en evighet. Jag hade fyra underbara vänner från stallet med mig, inklusive Carro. Veterinärerna tog emot oss så fort vi kom fram och efter en vägning gick vi direkt in så att de kunde undersöka honom. Jag minns inte allting som hände i det där rummet, men det var tal om en akut operation för att Effect var så dålig. Jag och veterinären kom överens om att fullgå operationen om det var ett sk okomplicerat fall. Om det var komplicerat skulle de inte gå vidare. De gick snabbt iväg med honom, direkt in för narkos. Jag hann i alla fall krama om honom, pussa på honom och säga att jag älskar honom. Det var sista gången jag såg min häst.

Efter en stunds väntan i väntrummet kom en veterinär ut till mig och berättade att åtta meter av tunntarmen hade fastnat i ett hålrum i buken och skadats allvarligt av strypt blod- och syretillförsel vilket hade orsakat den fruktansvärda smärtan. Det fanns 3 alternativ. 1 - Ta bort den skadade delen av tarmen och lång rehabilitering utan att varken få äta eller dricka som vanligt. 2 - Lägga tillbaka tarmen i buken och se om den återhämtade sig, men det var liten chans att den skulle göra det. 3 - Att Effect inte skulle få vakna igen, vilket veterinärerna tyckte var det bästa för honom.

Det var det tuffaste och jobbigaste beslutet jag tagit i hela mitt liv. Att fullgå operationen hade inte gett Effect ett värdigt liv. Jag sa "låt honom inte lida mer" och så fick han somna in, med veterinärernas stöd. Sen gick min värld under och jag minns inte mycket mer.

Veterinärerna vet inte ens varför en sån här sak händer. Det finns i nuläget ingen förklaring. Men jag vet med mig att jag tog rätt beslut, hur ont det än gör.

Detta är berättelsen om Effects sista dag i livet. Ingen kommer nånsin att kunna ta hans plats i mitt hjärta och han har lämnat ett stort tomrum efter sig. Men han har inte ont mer och vi har så många fantastiska minnen tillsammans. Han var en underbar häst. Älskade vän, vila i frid.

Gillar

Kommentarer

josefinvictoria
josefinvictoria,
Jag är så, så ledsen Evelina. Tänker på dig. Fina Effect ❤️
nouw.com/josefinvictoria
Viktoria Passgård
Viktoria Passgård,
Stora stora styrkekramar Evelina!!!💛
evelinasjostrand
evelinasjostrand,
Tack fina Viktoria! ❤️
nouw.com/evelinasjostrand
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229