Intervju med Amanda Brieditis

Fälttävlansryttaren från Skåne som sökt sig utomlands för att göra en satsning på sin sport, vilken hon bloggar om här på Nouw under namnet @brieditiseventing - Här är min intervju med Amanda Brieditis!

Berätta lite om dig själv. Vem är Amanda Brieditis?

Uppväxt i byn Höllviken, Skåne, tillsammans med min fantastiska familj. Sedan unga år har hästar varit min stora passion, och lite senare i livet mer inriktat på världens coolaste sport - fälttävlan.

Med siktet högt inställt valde jag att börja på Sundsgymnasiets ridsportslinje. Det programmet gav mig kött på benen och öppnade mina ögon ytterligare för den här branschen och sporten. Insåg efter en klassresa till Tyskland att om jag tänkte fortsätta med min satsning efter skolan gällde det att jag förflyttade mig.

Så fick det bli. Ett par månader efter en fantastisk student flyttade jag till England där jag började jobba för Tim och Jonelle Price. Här har jag nu varit i ganska precis två år och jag stormtrivs!!

Har en egen häst som jag red YREM på tidigare i år och tävlar även några av chefernas unghästar. Nästa år är målet att steppa upp till 3* och fortsätta tävla så mycket jag någonsin kan!


Du har utvecklat en enorm passion för ridsporten och framför allt fälttävlan. Hur började ditt intresse?

Själva kärleken till hästar har alltid funnits där. Redan som 4 åring började jag rida på ridskola. Var redan som liten en riktig tuffing och ville alltid vara bäst. Hade inget emot att rida de busigaste hästarna och var helt orädd. I takt med att jag lärde mer ville jag ha mer. Tog varenda chans jag kunde att vara i stallet så många timmar som möjligt.

Fick som 10 åring en fråga från en ridlärare om jag ville bli medryttare på en väninnas ponny. Efter mycket bedjande till mina så snälla, då rättså ohästiga, föräldrar fick jag tillslut tillåtelse. Detta mot att jag lovade att inte gnälla på väder, sköta skolan och sköta mig själv. Inga problem!! Under denna tiden blev min mamma mer och mer involverad och vi lärde oss massvis - tillsammans. Vi började åka på tävlingar ihop, hon blev ett pro på att backa med släp och jag lärde mig rida ordentligt.

Allteftersom tiden gick växte jag så det knakade och snart kunde jag korsa fötterna under magen på det underbara lilla B-ponny stoet... mina älskade föräldrar hade insett hur stor min kärlek var för hästarna och ridningen och de kliade sig i pannan.

Kommer aldrig glömma bort morgonen på min 12-års dag då jag fick ett kort som talade om att jag skulle få en helt egen ponny. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv.

Efter månaders av letande och provande hittade vi honom. Flowerhills Kalvin. En irländsk ponny som var mer vild än tam. Inte alls någon optimal förstaponny men jag blev kär!

Under de första månaderna ramlade jag av i snitt en gång i veckan, vi missade tävlingar då han inte kunde bli lastad och nödvändigheter som skoningar och att komma in från hagen medgav ständiga bekymmer. Men han var aldrig dum, han hade bara ingen tillit till människor...

Började träna national horsemanship för Susanna Andersson, en helt fantastisk kvinna. Jag och kalvin lärde oss att kommunicera och förstå varandra och byggde upp en fantastisk kemi, oss två emellan.

Saker och ting föll på plats både vad gällde hantering men även ridningen. En sommar, skulle tippa efter ca 2 år tillsammans, åkte vi till Anna Hassö på läger ihop med massa ponnypolare. Och det var då jag introducerades för fälttävlan. ”det var ju det här jag skulle hålla på med”! Det var så himla självklart.

(Underbara kalvin och jag avslutade vår sista säsong tillsammans 2012 med ett SM brons och bästa svenskt rankade ponnyekipage.)


Sedan ca två år tillbaka jobbar du som ryttare hos Team Price i England. Det är ett stort steg att flytta utomlands och göra en sådan satsning! Hur gick det till när du kom i kontakt med Tim och Jonelle och tog beslutet att åka till dem?

Jag har sedan länge tränat och coachas av fälttävlanslegendaren Lars Christensson. Tack vare honom och hans fantastiska kontaktnät fick jag nys om att de letade efter personal i team Price. Bara ett par dagar därefter hjälpte Lars mig att organisera en resa över för en veckas provjobb.

Efter några dagar på stallet kom Jonelle fram, sträckte ut sin hand och frågade om jag ville börja (2 veckor senare..). Men, det fanns några ”men”. De andra som jobbade där då red endast ut hästarna och boendena på gården var inte så värst trevliga på den tiden. Så jag bad om att få sitta ner och prata ihop en deal innan jag kunde säga ja eller nej.

Så här i efterhand är jag väldigt nöjd och stolt att jag gjorde det. Jonelle har man inte enbart stor respekt för eftersom hon är en av världens bästa ryttare, utan också hennes sätt att vara. (Absolut inget negativt menat!) hon vet vad hon vill och är inte rädd för att diskutera saker och ting. Så jo, visst var lilla jag nervös som in i bänken när jag gick på ”möte” med både Jonelle och Tim. Jag minns att jag ringde Lars precis där innan och bollade lite idéer och sedan sa jag helt enkelt till mig själv att sluta mesa. Jag är här för MIN skull inte för DERAS!

Detta tackar jag mig själv för än idag. Vi hade en väldigt bra diskussion. Jag hade ett annat jobb på g i Tyskland och kunde därför förhandla lite grann.. lyckades ta mig igenom mötet (deras dialekt var inte så lätt att förstå i början haha...) och få till en riktigt bra deal och fick en betydligt klarare bild över vilka förutsättningar och möjligheter som fanns. Givetvis var jag tvungen att bevisa för dem att jag inte var rädd för att jobba hårt och visa dem att jag inte var helt useless.. men detta var inget som skrämde mig i första taget!

Så efter en veckas provjobb, åkte jag hem till Sverige, köpte min vapendragare Hobbe (min röda supervolvo), packade in mitt liv och flyttade till England en vecka senare.


Vad var din känsla första veckan när du väl slagit dig ner i England?

Jag kom från en extremt fullspäckad (när jag blickar tillbaka alldeles FÖR fullspäckad) vardag. Jag kom hit och var så taggad och ville så mycket. Men i november, efter säsongsslut, var det extremt lugnt här på gården, precis som just nu. Lediga helger och korta jobbdagar. Och jag var så rastlös!! Kände ingen, hittade ingenstans, de flesta var på semestrar eller bodde långt från stallet. Så ofta körde jag ner till byn så jag fick täckning på mobilen och pratade med familjen och vänner. Kände mig så liten och ensam den där första veckan... Men i takt med att tempot ökade och jag lärde känna fler blev det bara bättre och bättre!!


Som jag har förstått det kan dagarna se väldigt annorlunda ut i stallet, men kan du beskriva ungefär hur en vanlig dag på jobbet är för dig?

Det har du så rätt i... Men en vanlig dag börjat vid 7-tiden med att ta in hästarna från hagarna, när alla hästar är inne går vi lätt 3-4 km var innan alla hästar är inne. Borstar och fodrar alla hästar innan vi sätter fart och rider. Normalt sätt sitter jag sedan på hästryggen mellan 9 och 3 på eftermiddagen (Bästa timmarna på dagen...). På eftermiddagen sedan släpps hästarna åter ut i sina hagar och vi städar och plockar i ordning på stallet innan vi slutar för dagen omkring 6-7 på kvällen.


Var ser du dig själv om fem år?

Kvar här i England! Jag drömmer om att ha mitt eget stall tillsammans med min brasilianska pojkvän Rafael Losano och vi båda tävlar på elitnivå.


Du är en stor inspirationskälla för många ridsportintresserade! Vad är ditt bästa tips till de som verkligen vill satsa på en karriär inom hästbranschen?

Var inte rädd för att jobba hårt! Var hungrig efter erfarenhet och kunskap. Oavsett vilka just dina förutsättningar är så är kunskap någonting ingen någonsin kommer kunna ta ifrån dig.

Tror också att det är väldigt viktigt att inte vara rädd för att förflytta sig och vidga sina vyer. Med det menar jag att jag tycker man bör ta vartenda chans man kan att åka till olika ryttare på olika platser och försöka vara med och se och erfara så mycket som någonsin är möjligt. Var nyfiken och fråga saker, diskutera och skapa kontakter.

Vad gäller att skapa kontakter så tror jag det är extremt viktigt att vara ödmjuk mot alla man träffar. Man behöver inte älska alla men kan man respektera andra och var på så många som möjligt pluskonto tror jag man kommer långt. Inom denna sport krävs ett stort kontaktnät...

Gillar

Kommentarer

stallhörnan
stallhörnan,
Så trevlig läsning! 👍
nouw.com/stallhörnan
evelinasjostrand
evelinasjostrand,
Vad roligt att du tycker det, tack! 😀
nouw.com/evelinasjostrand
brieditiseventing
brieditiseventing,
😃 Tack för ett bra samarbete !! <3
nouw.com/brieditiseventing
evelinasjostrand
evelinasjostrand,
Tack själv, var jätteroligt att få göra detta!! 😃 <3
nouw.com/evelinasjostrand
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229